Liten blir stor

Tiden går fort. Bara springer fram. Och av någon anledning är det som alla säger, tiden går fortare när man får barn. Mycket fortare.
Vilgot fyllde nyss fyra år och ändå känns det som han kom nyss och samtidigt som han funnits jämt. Konstigt det där.

I födelsedagspresent fick Vilgot två böcker. En där man ska lära sig siffror och en där man ska lära sig bokstäverna. Han har inte varit så intresserad innan, men dessa böcker gillade han. Vi satt en lång stund första kvällen. Nu har vi dock varit väldigt dåliga på att ta fram dom. Men han har börjat intressera sig för skrivning överhuvudtaget och frågar ofta hur saker skrivs osv. Så nu har vi tränat på att skriva Vilgot och vilka bokstäver som Vilgot innehåller. Han är faktiskt super duktig. Det är så roligt att se när han är intresserad och vill.
Jag har alltid älskat att skriva. Min mamma trodde jag skulle bli författare och likaså min lärare på lågstadiet. Jag skrev så mycket sagor, och med en himla inlevelse. Mina föräldrar har kvar en hel kartong hemma med sagor som jag skrivit. Jag vet att det främst är spökhistorier, det tyckte jag var kul. Men även "barnsagor" jag minns någon om en fisk och en fågel. Jag får nog rota fram den där kartongen.
Det ska bli roligt att se om Vilgots skrivintresse hänger kvar..

Och en månad fyller minstingen 3 (!), Helt galet. Den minsta fyller tre (Det innebär också att jag fyller 28 nästa måndag).
Så nu är det hög tid att börja klura på 3 års presenter....