Vart ska vi börja. Filmen (där vi slutade) Fifty shades of Grey. Oh my! Vilken film. Den levde upp till varenda förväntan och lite till. Den var som boken. Inte ett uns besvikelse. Jag var från början grymt besviken över valet av Mr Grey (Jamie Dornan) men jag har ångrat mig även där. Han ser precis ut som min Mr Grey, sådär mystisk, snygg och galet het. Dakota Johnsson i rollen som Ana var också utmärkt! Hon ser precis ut som Ana gör för mig och rollen passade henne kanon!
Så kul att filmen levde upp till förväntningarna. Men ett helt år till nästa film känns segt måste jag erkänna....
Men däremot blir jag trött på alla diskussioner om denna film, alla moralkärringar och feminister som vill få det till kvinnomisshandel och allt vet vad. Har ni ens sett filmen?! Ingenting sker mot någons vilja och kvinnomisshandel och kvinnoförakt känns att dra det hela ett eller sju stå för långt!
I veckan som passerat har även familjens minsting hunnit fylla 3 år. TRE år! Vansinne. När blev han så stor. Världens finaste och bästa treåring. Så klok, så go, så mån om andra, så lill-gammal och en aning galen. Ungen har en aning svårt att inse sina begränsningar men å andra sidan så är det de som gjort att ungen redan kan cykla utan stödhjul och har gjort det sedan sensommar/tidig höst. Högst på önskelistan nu står en cross verkar det som...Vi får nog se hur det blir med den saken. Kalaset skulle skett nu helgen men med annat som kom i vägen fick vi helt enkelt skjuta på det tills nästa helg. Den som väntar på något gott...
Vi kalasade såklart i onsdags när den stora dagen inträffade med paket och tårta.
Sista dagarna har inte jag varit något vidare pigg. Efter lite läkemedelsbiverkningar och en sjukhusinläggning senare är jag åter hemma igen och börjar landa på benen. Orken är fortfarande lite si och så. Men måendet är mycket bättre. Det är så fantastiskt att få vara hemma hos familjen!
Nu ska jag bara åter komma i form, så ska vi kalasa för vår älskade treåring nästa helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar